iiiddaa.blogg.se

Du är som en bok med massor av ord.

Massor av ord som ingen förstod.

Ett liv i endast vitt och svart.

Som att gråta sig alldeles matt,

utan att fälla en enda tår.

För du tror att livet läker alla sår.

Du låter dig såras om och om igen,

Utan en tanke på vad som kommer hända sen.

För tillslut säger allt stopp.

Alla minnen springer i kapp, din plats blir sist i detta lopp.

Snälla lyssna på mig jag vet,

Jag vet genom egen erfarenhet.

Jag trodde jag kunde klara allt.

Men det är som att ha ett öppen sår och strö det med salt.

För tillsist svämmar tårarna i ögonen över, och ner på din kind.

Det är då alla minnen kommer ikapp och du blir påmind.

Om alla små skärvor som lossnar och faller ner,

en liten spricka blir snart så djup, att man inte längre botten ser.

För ett problem ligger på ett annat, och då blir det två.

Och ju fler det blir, tror du inte det gör ont att falla ner då?